Nästan till OS…
Nu har vi haft vår snygga JumpClub B-körkorts lastbil i ett drygt år. Under den här tiden har den varit ute en hel del på vägarna med flera av våra ryttare. Men en av de allra längsta resorna gjorde lastbilen i svenska landslagets tjänst, nämligen när Didrik Nordin och Mathias Norell körde Helena Perssons Bonzai H tur och retur till England.
Ridhuset hos Hans Horn.
Uteboxar hos Hans Horn.
När Helena Persson och Bonzai H blev uttagna som OS-reserver till London, fick Didrik och Mathias rycka ut som chaufförer. Resan från Rekasta gick via Hans Horn där hästen stod och vidare till England och Kyra Kyrklund. Men väl hemma hos Kyra stod det klart att hästen inte skulle kunna komma till start i OS – så därifrån var det bara till å vända åter. Sagt och gjort. Nästa dag åkte killarna, Bonzai H och dennes hästskötare tillbaka i lugn och ro mot Dover och färjan. Men där blev det stopp. Tvärstopp.
JC-lastbilen hemma hos Kyra K.
Utebanan hos Kyra K.
På havet gick höga vågor och eftersom lastbilen saknade så kallade fästringar för att man ska kunna kedja fast den om det blir turbulent, fick Didrik & co order från färjans säkerhetsansvarige att komma tillbaka igen efter tre timmar för att se om vågorna stillat sig till nästa avgång. Men icke. Inte heller fungerade det att ta tunneln, eftersom då krävs särskild ventilation. Nu blev istället tipset att de skulle åka till en verkstad i närheten för att utrusta lastbilen med fästringar.
Hamnen i Dover…
..å klipporna!
– Tyvärr hade inte verkstaden tid att lösa det samma dag, så vi fick hjälp att hitta ett stall där vi skulle kunna övernatta. Alldeles i närheten fanns som tur var en gammal ridskola där Bonzai fick låna en box. Jag och Mathias sov i hytten som vi gjort hela resan och hästskötaren fick bädda i hästutrymmet, berättar Didrik.
Med strikta order att inte lämna lastbilen på grund av gårdens vakthundar, väntade trion in morgonljuset – och med det kom även ett femtiotal ungar som uppenbarligen tyckte det var hur kul som helst att en OS-häst hade flyttat in tillfälligt bland ridskolans lurviga ponnyer… Så snart lastbilen var färdig lastades Bonzai och för tredje gången styrde de mot färjan. Den här gången gick det bra och hemresan kunde äntligen fortsätta.
Hur tog Bonzai H resan?
– Det gick hur bra som helst, han är rätt stor – men han stod jättebra i lastbilen även om han kanske började tröttna så smått på att kliva i och ur den efter så pass många dagars resande. Men det gick verkligen supersmidigt.
Ja, hur länge var ni ute och åkte egentligen..?
– Jag och Mathias lämnade Rekasta på måndag förmiddag, sedan var vi väl hemma söndag morgon…
Och fästringarna, funkade de?
– De fäste inte så mycket som en kedja i fästringarna. Inte ens för syns skull. Men, nu är de i alla fall på plats så för alla som planerar att åka en tur med färja väntar en mycket smidigare resa än den vi bjöds på, avslutar Didrik.