Lär av de bästa

Att hästen är väl förberedd när den kommer till tävlingen är en sak. Att den sedan värms upp på ett vettigt sätt en annan. Sylve upplever att det hänt en hel del positivt de senaste åren på de internationella uppvärmningsarenorna.

– Något som är slående är att man ser mycket färre gramantyglar än tidigare och dem som rider med graman gör det oftast på det sätt den är tänkt att användas. Som en hjälptygel med syfte att snarare rama in hästen, än dra ner huvudet på den, säger Sylve.

Ingredienser som gör sig gällande bland hoppsportens världsstjärnor är mjukare och lättare hjälper, ökat fokus på den mentala kontakten mellan häst och ryttare och allt färre förböjda hästar.

– Det är en sak som vi i Sverige måste jobba mer med – att få våra hästar att bli mer liksidiga och mer gymnastiserade om vi ska få dem bra på lång sikt, menar Sylve.

Mental kontakt

Man ser prov på många olika ridstilar, men det ryttarna strävar efter är väldigt lika. Ryttarna jobbar målmedvetet med att verkligen få hästarna att söka stöd på bettet och många bygger en ”mental” kontakt med hästen. Genom att renodla hjälperna i början av ridpasset, får ryttaren hästen att börja kommunicera och vänta på hjälperna. Sylve berättar vidare hur det kan se ut på de internationella framridningsbanorna.
– Många av ryttarna börjar etablera kontakten med hästen i skritt, sedan övergår man till trav i ett lugnt och lågt tempo. När traven funkar, görs samma jobb i galoppen – för att sedan gå tillbaka till skritten, men nu med lite högre krav på samling. Man flyttar bakdelen, gymnastiserar hästen både i skritt, trav och galopp. När man flyttar hästen, är halsen fortsatt inte nämnvärt böjd, utan ryttarna rider bara med en stilla hand och korrekt ställd häst, förklarar Sylve.

Mjukare hjälper

Det är viktigt att hästen blir i en ram och att hästen ”blir kvar hos ryttaren”, men det handlar inte om att hålla hästen med hjälperna där man vill ha den, utan man ska LÄRA hästarna att vänta på ryttarens hjälper. Att få hästen att bli uppmärksam på de signaler som ryttaren ger.

– Det är lite som att lära en hund ligga plats. Man håller inte fast hunden, utan man lär den att vänta på rätt signaler, förtydligar Sylve budskapet och fortsätter:

– De skickligaste ryttarna har förmågan att ha kvar hästarna ”hos sig” oavsett tempo och språngets längd. Det är utmaningen, man vill ju att hästen ska kunna länga sig till oxern, eller korta sig och använda mer höjd ibland utan att rinna iväg. När det fungerar och hästen blir kvar både mentalt hos ryttaren och den är så pass fysiskt stark att den klarar av att vara det – då är det ett kvitto på att grundjobbet är på plats.

Lär av de bästa
Att man som ryttare försöker analysera hur olika toppryttare jobbar sinar hästar, för att lära sig hur man på lång sikt kan utveckla sina hästar steg för steg, är något Sylve rekommenderar.

– Jag kan bara konstatera att de ryttare som har jämna, höga resultat på häst efter häst har hittat ett system som fungerar. Har man en yngre häst, är det jätteviktigt att den blir insatt i ett system för att bygga det här succesivt.

Att vara konsekvent ett system är en nyckel till långsiktig, hållbar framgång. En annan är att kommunikationen fungerar. Kommunikation handlar om allt från hanteringen av hästen från marken, där den med respekt, förtroende och tillit ser sin ryttare som sin ledare.

– Jag anser att många ryttare hanterar hästen alldeles för lite från marken. Jobba den därifrån, få den att lyssna och följa dig. Kan man inte få sin häst att fungera från marken, är det svårt att få den att göra det fullt ut från sadeln, menar Sylve.

Sammanfattningsvis:

• Skapa en bra kommunikation med din häst redan från marken.
• Renodla hjälperna i början av ridpasset, för att få hästen uppmärksam på dina signaler.
• Jobba metodiskt, steg för steg, och var konsekvent ditt system. Kom ihåg att upprepning gör hästen trygg!
• Gör gymnastiserande övningar och sträva efter att få hästen liksidig. Bygg både framdel och bakdel, en hopphäst behöver både en stark överlinje och bukmuskulatur.