Tufft med tre veckors tävlande

John Österdahl är en av alla framgångsrika JumpClub-ryttare som är på plats i Arezzo under alla tre tävlingsveckorna. Han har hittills tagit tre placeringar. Foto: Jennifer Åström
John Österdahl är en av alla framgångsrika JumpClub-ryttare som är på plats i Arezzo under alla tre tävlingsveckorna. Han har hittills tagit tre placeringar. Foto: Jennifer Åström

Att tävla tre veckor i sträck, efter att hästarna åkt från Sverige och ända till Italien, kan låta tufft. Men det gäller att känna av hur mycket hästarna orkar och vad som är lämpligt.

När tävlingarna i Arezzo går in på sista veckan har samtliga JumpClub-ryttare på plats fått minst en rosett att ta med sig hem. Elin Uppling, Gabriel Lithander, Linn Backman, John Österdahl, Matilda Nerell, Lisa Engström och Camilla Andersson har alla haft framgångar med sina hästar.

Men hur håller man hästen i trim för att orka så många dagar? En hemlighet är förstås att hästarna är väl förberedda från början. Det handlar också om att välja ett upplägg som passar hästarna så bra som möjligt.

För Gabriel Lithanders bästa häst, Wodan, innebar det att han första veckan startade en 140-hoppning, där han direkt kvalade in till söndagens 145-final. Därför fick Wodan inte tävlas på lördagen utan trimmades bara för att vara i form till finalen.

Vecka två red Gabriel båda kvalen, och sedan söndagens lilla GP-final, där han hade ett nedslag och två tidsfel. Tanken är sedan att Wodan ska gå max två av tre klasser den sista helgen.

Linn Backman red sexåriga Extra Large i bronstouren, som går över hinderhöjderna 115-125, första veckan. Då kändes hon så bra att hon fick gå två klasser i unghästtouren, 120-130, andra veckan. Även tredje veckan är planen att Extra Large ska hoppa två av de tre unghästdagarna.

Andra ryttare väljer att rida sina hästar tre klasser varje vecka, men blandar höjderna och låter hästarna varva lite större klasser, med lägre uppgifter.

– Sedan ska man komma ihåg att tävlingarna här nere också är en form av träning, menar Sylve Söderstrand.

– De som har varit här kommer nu hem och är väl förberedda för utomhussäsongen, då många av banorna är både längre och större än vad de är hemma, avslutar Sylve.