Sylve på plats i Aachen

Det ena av Aachens berömda dubbelhinder med vattendike under. Ett hinder som skapade problem i år igen, trots att det var ombyggt och något mindre än tidigare.

I höst avgörs EM i Aachen. Den gångna helgen avgjordes Aachens ”vanliga” tävling, med dressyr, hoppning och körning. Sylve fanns på plats lördag och söndag för att kolla inför höstens EM.

Ett vackert Aachenhinder som inte orsakade så stora problem som Sylve hade trott.

– Aachen är en fantastisk tävlingsplats. Det finns ingen som liknar den. Hoppbanan är helt enorm och inför höstens EM har de byggt om den lite och lagt en sandbana i mitten som dressyren ska avgöras på. Men banan är så stor så det är inga problem att rida hoppningen utanför sandbanan, berättar Sylve.

Ett av de mer kända (eller ska vi säga ökända) ”fasta” hindren på Aachens stora bana är kombinationen med två vattenhinder. Det var här som Malin Baryards Butterfly Flip stannade ut sig när VM avgjordes 2006. Och trots att man har byggt om banan och gjort vattenhindren något mindre var det ändå många av världens bästa ryttare som fick problem när kombinationen användes i Aachens Grand Prix-klass. Till exempel spanjoren Sergio Alvares Moyas och Rolf-Göran Bengtssons hästar reagerade och hoppade ut till höger, bort från den sjö i mitten av banan som hindren ligger bredvid.

– Jag hoppas att Frank Rothenberger inte kommer att använda hindren vid EM. Det blir lite orättvist eftersom det här inte finns någon annanstans, berättar Sylve.

Sylve menar också att organisationen och förutsättningarna för att arrangera ett EM i Aachen är helt fantastiska. Dessutom är publikintresset otroligt stort. Cirka 50 000 åskådare hade kommit till arenan på söndagen för att se Grand Prix-hoppningen – Grosse Preis – som vanns av britten Scott Brash och Hello Sanctos. Ett ekipage som verkar oslagbart när det gäller att ta hem de stora och penningstinna tävlingarna.

Förutom att kolla banan och organisationen, ägnade Sylve också en hel del tid åt att titta när världsryttarna värmde sina hästar och trimmade dem på morgonen innan tävlingsstart. Likheterna i de flesta världsryttarnas arbetssätt är slående. Det handlar om rakriktning, att få hästarna att ta lika mycket stöd på båda tyglarna och att få dem att arbeta sätta under sig bakbenen ordentligt.

– Det finns några få undantag på ryttare som böjer sina hästar ganska mycket, men de flesta sitter där med korta tyglar och är otroligt noga med att få hästarna fram till bettet för skänkeln utan att böja dem till höger och vänster, berättar Sylve, som passade på att filma några av världsryttarna med sin mobil.

Så här ser det ut när Rolf-Göran Bengtsson rider:

Så här ser det ut när Meredith Michaels Beerbaum rider:

Så här ser det ut när Kent Farrington rider:

Så här ser det ut när Hans-Dieter Dreher rider: