Rolf-Göran gillar att rida i lag

Sylve och Rolf-Göran Bengtsson pratade laghoppning i JumpClubs monter.
Sylve och Rolf-Göran Bengtsson pratade laghoppning i JumpClubs monter.

– För att ett lag ska bli bra måste alla kunna samarbeta och inte gå och titta snett på varandra, förklarade Rolf-Göran Bengtsson när han berättade om sina erfarenheter av laghoppning.

Rolf-Göran Bengtsson kom till JumpClubs monter och tillsammans med Sylve pratade han om att rida i lag vid veckans första miniseminarium.

Rolf-Göran berättade bland annat den första lagtävlingen han själv kommer ihåg var när han red ponny-EM.

– Det är så länge sedan så jag kommer inte riktigt ihåg hur det gick. Men jag minns att det var roligt att få rida i lag och att få representera Sverige.

Att rida på olika positioner i laget var också något som Sylve och Rolf-Göran pratade om. Rolf-Göran konstaterade att det är ganska olika förutsättningar, beroende på om man rider först eller sist, som tvåa eller trea i laget.

– Om man är inte är så rutinerad är det bra att rida som nummer två, eller möjligen tre. Som sistaryttare kan det förstås vara så att de andra har ridit så bra att man inte ens behöver starta – i annat fall kan det vara så att du måste rida felfritt för att det ska bli en bra placering.

– Vill du veta hur det har gått för de andra och vad du måste göra eller vill du bara gå in och rida själv, undrade Sylve?

– Jag är nyfiken och vill veta hur det har gått. Sedan gäller det att tänka att jag kan rida felfritt i vanliga fall så kan jag göra det även i lag, svarade Rolf-Göran.

I laghoppningen är det också någon som ställs utanför laget, som är den som blir reserv.

– Då gäller det att ändå hjälpa till så mycket man kan, att vara med på framridningen, gå banan och vara så delaktig som möjligt. Man måste kunna acceptera att ställas utanför om man ska bli en bra lagryttare, förklarade Rolf-Göran.

Rolf-Göran berättade också om att det gäller att fokusera på rätt saker och inte bli irriterad över när något händer, som inte borde hända.

– Vid OS i Aten så blåste det väldigt mycket. När jag var på väg mot en stor grind blåste den ner. Jag fick stanna och vänta på att den skulle lyftas upp igen. När jag red på den andra gången blåste den ner igen och jag fick stanna en gång till. Men då gällde det att inte bli arg på vinden, eller något annat utan bara försöka hålla fokus på ridningen som återstår, konstaterade Rolf-Göran.

Efteråt fick han frågan om hur många gånger han hade ramlat av, och vilken som var hans bästa häst.

– Jag ramlade av senast i helgen, och hur många gånger det har blivit totalt har jag absolut ingen aning om – men det är många. Bästa hästen i dag är Casall ASK, konstaterade Rolf-Göran innan han lämnade montern för att rida om den där sista lagplatsen i fredagens nationshoppning.

Många ville lyssna på Rolf-Göran trots att det var så varmt i montern.
Många ville lyssna på Rolf-Göran trots att det var så varmt i montern.
Det blev folksamling utanför tältet när Rolf-Göran kom till montern.
Det blev folksamling utanför tältet när Rolf-Göran kom till montern.