Lovande unghästar i Leipzig

Henrik von Eckerman vann ett kval och var placerad i finalen med sjuåriga Solitaer. Som många andra finalhästar hade den stor kapacitet, men inte världens bästa teknik. Foto: Sylve Söderstrand
Henrik von Eckerman vann ett kval och var placerad i finalen med sjuåriga Solitaer. Som många andra finalhästar hade den stor kapacitet, men inte världens bästa teknik. Foto: Sylve Söderstrand

När Sylve åkte till Världscupdeltävlingen i Leipzig för att följa de svenska ryttarna, tittade han extra noga på den unghästfinal som reds på söndagen – och gjorde flera intressanta iakttagelser.

– En sak som slog mig var att alla hästarna visade upp en väldigt stor kapacitet, men många hoppade tekniskt sett inte så bra. Däremot hade de många andra egenskaper som är intressanta, och som vi i Sverige nog borde titta mer på, berättar Sylve.

Unghästfinalen i Leipzig var öppen för 7- och 8-åriga hästar. Eftersom det är tidigt på säsongen har de nyss klivit upp en åldersklass och många var ganska orutinerade. Andra kvalet vanns av Henrik von Eckerman med en sjuårig valack e. Salito-Goldfasan – som gjorde sina första internationella starter under helgen.

– För att vara så tidigt på säsongen var det en tuff finalbana som Frank Rothenberger hade byggt. Men banan var bra och rytmisk. Det som slog mig var att han använde mest bommar, och hade ganska lite ifyllnad i hindren som upplevdes som glesa, berättar Sylve som var och kollade finalbanan.

Finalbanan i Leipzigs unghästklass var en tuff utmaning för de unga hästarna.
Finalbanan i Leipzigs unghästklass var en tuff utmaning för de unga hästarna.

Leipzig, precis som alla andra tyska tävlingar, bjuder ekipagen på väldigt bra förutsättningar vad gäller till exempel framridning och collecting ring. Arenan är fin men publiken sitter nära och det är en ganska bullrig tävlingsplats som inte gör det helt enkelt för de mindre rutinerade hästarna.

Stora, känsliga hästar
Finalhästarna i unghästklassen var genomgående stora, kanske beroende på att det är många långa tyskar som rider de här klasserna. Men trots storleken var det känsliga hästar med mycket nerv och som verkligen ville vara felfria – även om tekniken inte var den bästa. De klarade också av att ridas snabbt, trots att de inte hade så mycket erfarenhet.

– I Sverige vid våra bedömningar tittar vi väldigt mycket på teknik. Kanske vi måste börja se mer på de egenskaper som dessa hästar visade upp, känsligheten, spänstigheten och kapaciteten, menar Sylve.

Sylve hittade också en finalfavorit i det 28 ekipage starka startfältet. Penelope Leprevost red en åttaårig franskfödd hingst e. Clinton-Carnute, som verkar vara något extra. Det blev en tiondeplats i finalen efter ett nedslag i omhoppningen, platsen före Henrik von Eckerman som hade åtta fel i omhoppningen. Klassen vanns av Mario Stevens och Laurin, en åttaårig oldenburgerhingst e. Lazio-Grannus.

– Penelopes häst var helt fantastisk, ett riktigt framtidslöfte. Den hade stort scoop, var försiktig och med en enorm spänst. Men den var inte helt lättriden, bockade gärna in huvudet och sköt lite rygg och hade en hel del attityd, förklarade Sylve.

Hatten av för Douglas
I Världscupen blev det en fin framgång för Douglas Lindelöw som nu på allvar kan börja planera för finalen i Las Vegas efter en fin femteplats.

– Det var väldigt roligt att ha Douglas med som en av fem till omhoppning. Den här gången bestämde han sig också för att satsa fullt ut i omhoppningen, och även om det inte lyckades den är gången är han på rätt väg. Det är bara att lyfta på hatten för det jobb han har gjort under vintersäsongen, berömde Sylve, och fortsatte:

– Tyvärr hade vare sig Henrik eller Malin någon bra dag i Världscupen, men så här är det i vår sport. Det är inte alltid så enkelt – skulle det vara lätt att rida skulle fler göra det … Och banan var svårare än vad jag trodde när jag gick den. Framför allt trekombinationen och sista delen av banan var riktigt utmanande.