”Det går inte att vara helt nöjd”

Så här ser en VM-vinnare ut. Jeroens Zenith uppvaktas av familjen Dubbeldam, nämligen Jeroens mamma, pappa och dotter. Dessutom är hästskötaren också med och firar när Jeroen själv var upptagen av en presskonferens.
Så här ser en VM-vinnare ut. Jeroens Zenith uppvaktas av familjen Dubbeldam, nämligen Jeroens mamma, pappa och dotter. Dessutom är hästskötaren också med och firar när Jeroen själv var upptagen av en presskonferens.

VM 2014 i Normandie, Frankrike, är slut. Det blev inga svenska hoppmedaljer, men det var nära två gånger … Här summerar Sylve Söderstrand VM i ord och bild.

Årets VM visar återigen att svensk hoppning håller en hög nivå. Vi är med där framme, men den här gången räckte det inte riktigt till.

Det är retligt att vara så nära, Rolf var två fel från en omhoppning om individuell medalj. Laget var ett nedslag från medalj. Därför kan vi inte vara helt nöjda – och ska inte vara det heller. Vår nivå är ännu högre, vi måste vara ännu mer noggranna i fortsättningen och inte lämna något åt slumpen.

När det gäller laget är det roligt att vi hade tre debutanter, i Alexander, Cafino och Sibon, som alla gjorde det bra och det här är något som bådar gott inför framtiden.

I den individuella finalen kom Rolf tyvärr fel in från början med rivningen på Casall. Sedan var Jeroens häst känsligare än man kunde tro och när den väl hade fått för mycket skänkel gick det inte att reparera. Och det var så nära att det höll hela vägen med Patrices häst. Men nu blev det som det blev.

Däremot är det bara att lyfta på hatten för Jeroen Dubbeldam som har fyra lagguld i mästerskap och nu även ett individuellt guld till, han vann ju OS redan 2000. Det som är stort med honom är att han har tagit fram så många nya hästar till den absoluta toppnivån. Han är verkligen en stjärna på hästryggen.

Jag har berömt hindren under veckan. Måste visa er det här vackra också.
Jag har berömt hindren under veckan. Måste visa er det här vackra också.
Hindren var väldigt glesa, men hästarna hoppade bra trots det. Något jag faktiskt inte hade trott.
Hindren var väldigt glesa, men hästarna hoppade bra trots det. Något jag faktiskt inte hade trott.
Ännu en härlig utsmyckningsdetalj från banan.
Ännu en härlig utsmyckningsdetalj från banan.

VM i stort innebar högklassig sport. Underlaget var bra, hindren fantastiskt vackra – riktiga konstverk. Och banbyggaren Frédéric Cottier hade verkligen, tillsammans med den tekniske delegaten Santiago Vallera Ullastres från Spanien, skapat bra banor. Banor som var utslagsgivande och svåra, men inte för svåra.

Den stora publiken och arenan gjorde att det var väldigt bra stämning inne på läktaren under tävlingarna.

Däremot var VM inte särskilt bra organiserat. Fransmännen gjorde allt så fruktansvärt krångligt och svårjobbat för alla som var inblandade på ett eller annat sätt. Det fanns ingen smidighet eller vilja att lösa problem, vilket förstås är tråkigt.

Men nu laddar vi om. Snart är det final i Nations Cup, och nästa år väntar EM …

Sylve Söderstrand

Selfie av järngänget på väg till arenan finaldagen ...
Selfie av järngänget på väg till arenan finaldagen …
Så här såg finalbanan ut. Det var normalt mellan A och B i trekombinationen, men kort ut, och det var egentligen det enda hinder som det var problem med.
Så här såg finalbanan ut. Det var normalt mellan A och B i trekombinationen, men kort ut, och det var egentligen det enda hinder som det var problem med.
Så här högt var räcket som ryttarna fick hoppa på framhoppningen inför finalen ...
Så här högt var räcket som ryttarna fick hoppa på framhoppningen inför finalen …
... och så här högt var hindret inne på banan. Emma Emanuelsson visar skillnaden.
… och så här högt var hindret inne på banan. Emma Emanuelsson visar skillnaden.
I finalen hade varje ryttare sitt eget "hörn" av banan där man fick lägga saker, sitta ner och vila och så vidare.
I finalen hade varje ryttare sitt eget ”hörn” av banan där man fick lägga saker, sitta ner och vila och så vidare.