Annorlunda att tävla utomlands
Tävlingarna i Arezzo är i full gång, och det går bra för JumpClubs ryttare. Men hur stor skillnad är det att tävla utomlands?
På fredagen började tävlingarna på allvar. Unghästklasserna tidigare i veckan var uppdelade i fem-, sex- och sjuårsklasser. Torsdag-söndag är klasserna uppdelade i olika avdelningar – tourer: brons, silver och guld.
Inom varje tour kan ryttarna välja ett visst antal klasser, och för att anmäla sig går man till sekretariatet senast 18.00 dagen innan, scannar ett litet plastkort i en automat och får ut en lista med vilka klasser som man har möjlighet att rida, beroende på vad man anmält sig till från början.
Till lördagens bronstour finns till exempel en 1.30-hoppning på den stora sandbanan, en 1.20-hoppning på gräsbanan och en 1,15 och en 1.25 på den lilla sandbanan.
– Jag tycker att systemet med tourer är bra och att man inte behöver bestämma exakt vilken klass man ska rida förrän dagen innan i stället för när man anmäler, menar Gabriel Lithander, som har varit på flera internationella tävlingar.
Gabriel har fyra hästar med sig och rider den första veckan unghästklassen med Morbilli, bronstouren med Exclusief och Castell samt silvertouren med Wodan. Gabriel gjorde också en mycket insats när han var felfri i 1.40-hoppningen på fredagen på den stora gräsbanan och därmed kvalade in till Silver-Grand Prix, 1.45-hoppning, på söndag.
Med tre olika tävlingsbanor igång samtidigt blir det ibland lite rörigt i startlistorna, framför allt på den minsta banan där ryttarna ändrar sina startnummer för att det ska passa in att rida på de andra banorna. Att ha hjälp från sidan med att hålla koll på hur många som är kvar är därför en nödvändighet.
Ett bra system som de har vid varje framhoppning är dock att det ropas ut vem som ska gå till ingången, och vilka tre-fyra som därefter ska hålla sig beredda. Det gör att ryttarna får lite mer framförhållning för att komma förberedda och i rätt tid till sin start.
Du kommer väl ihåg att du kan följa ryttarna via Webb-TV.
