Värdefull veckoträning

Sandra Bonow är en av alla Sylves elever som regelbundet kommer till Rekasta för att hoppträna.

Varje vecka kommer ett mycket stort antal hoppsugna elever till Rekasta för att finslipa detaljerna i sin ridning. Den regelbundna veckoträningen är ett bra komplement till kurserna. – De som kommer hit är väldigt ambitiösa och noggranna, det är roligt att jobba med dem, menar Sylve.

Både Lotta och Sylve har veckoträningar på Rekasta. Lotta samlar sina elever varannan tisdag och varannan torsdag. Då Sylve ibland är upptagen av till exempel landslagsuppdrag blir det inte lika regelbundet, men så ofta det går finns det utrymme för elever att komma och träna på dagtid i veckorna.

– Det är nog 40-50 elever som kommer hit till Rekasta när jag har träningar. Jag känner mig lite bortskämd, för alla rider från 1.20-klasser och uppåt, berättar Sylve.

De elever som kommer har som regel varit med på ett flertal kurser på Rekasta och följer sedan upp den träningen med veckoträningar. För det blir ändå skillnad mellan kurs och veckoträning.

– På en kurs kan du vara mer ingående och komma ett snäpp längre i utvecklingen medan du i veckorna har kortare tid på dig, förklarar Sylve.

Sylve vill helst bara ha tre-fyra elever i varje grupp för att göra träningen så individuell som möjligt.

– Det är lätt att göra en övning där alla bara hoppar ett eller ett par varv, men jag vill gärna att varje ryttare ska komma åt lösningen på just sitt problem.

Att få hästen att arbeta ordentligt är en förutsättning för bra hoppning. Sylve lägger därför ner mycket jobb för att få eleverna att lära sig rida sina hästar på rätt sätt.

Precis som på kurserna ligger fokus vid veckoträningen mycket på detaljer, markarbete och grundteknik. Den här veckan handlade det mycket om att få hästarna till yttertyglen för innerskänkeln och därmed få dem att arbeta mer med sina bakben.

– Därför har jag gjort en övning som inte är så teknisk utan mer fokuserad på att man ska kunna ta med sig markarbetet in i hoppningen. Det är så viktigt att man inte börjar rida på ett annat sätt bara för att det står hinder framför utan fortsätter att arbeta hästen på samma sätt även när det kommer till hoppning, förklarar Sylve.

Vilka övningar som tas fram under veckorna varierar mycket. Ibland blir det mycket arbete över lägre hinder för att nöta in detaljer, få till den extra lydnad som behövs och framför allt träna styrka hos hästarna. Ibland hoppar ryttarna större hinder för att utmana sig själva och hästarna och förbereda sig för att gå upp i klasserna.

– Något jag alltid försöker ha med på träning är kombination, eller serier. Det är något som vi alltid tränar på, berättar Sylve.

Sylve poängterar också vikten av att styrketräna sin häst ordentligt. En stark häst som orkar mer håller bättre och blir mer positiv. Det gäller att få hästen att hoppa på kraft och inte på fart för att bygga upp musklerna och styrkan i hoppningen.

– För en rutinerad häst är det bättre att hoppa styrkeövningar än banor, och enbart banhoppning ger inte tillräckligt med styrketräning, förklarar Sylve.

Sandra Bonow är en av de ryttare som regelbundet tränar för Sylve med sina hästar. Hon rider också en del kurser, men uppskattar möjligheten att komma tillbaka lite oftare.

– Du får alltid något du ska jobba vidare med själv efter veckoträningarna, och det är väldigt bra. Jag försöker åka så ofta som det är möjligt, berättar Sandra efter ett avslutat träningspass där hennes häst hoppade väldigt fint.

Klicka på bilden för att få upp övningen som pdf-fil.

Här är övningen som Sylves elever red:

Trav in över krysset (1) och fem normala till något korta galoppsprång fram till räcket (2). Ryttarna var tvungna att rida noggrant genom hörnet och verkligen kolla att det arbete de hade gjort i början fungerade genom att verkligen komma ihåg att lätta på den inre tygeln i svängen och känna att hästen var reglerbar på yttertygeln fram till oxern (3).

Ryttarna skulle upp i lätt sits och känna att de hade kontroll på hästarna under transportsträckan för att sedan få dem att vända med inre bakbenet ordentligt på plats och sedan bli helt raka fram till räcket (4). Målet var sedan att kunna hålla nere vägen och gå precis runt de övriga hindrena fram till oxern (5) där det gällde att rida rakt och möta upp med den nya innerskänkeln i landningen.

Inför kombinationen (6) gällde det att ha hästen runt vänsterskänkeln och få ut den i hörnet efter oxern för att få så bra väg som möjligt till kombinationen. Som avslutning vände ryttarna vänster och var tvungna att planera vägen för att komma rakt till rättuppståendet (7).